Arkitekturens stilar och -ismer

ANTIK ELLER KLASSISK ARKITEKTUR
Samlingsnamn för grekisk och romansk arkititektur frän ca 700 f.Kr. till 600 e.Kr.

Grekisk arkitektur (700 f.Kr. – 30 e.Kr.) Ett huvudverk är Partenontemplet på klippan Akropolis i Aten, 400 f.Kr. En enkel sadeltaksbyggnad omgiven av pelare. Karaktäristisk är konstruktionens klarhet, som tydligt skiljer på bärande och burna delar. Den grekiska arkitekturen betonade främst de yttre rumsbildningarna.

Romersk arkitektur (100 f.Kr.-600 e.Kr.) Den romerska arkitekturen utgår frän den grekiska men utvecklar valvbågen och kupolen. Med gjutteknikens hjälp skapas stora övertäckta rum. Pantheon i Rom, 80 e.Kr. är ett mycket välbevarat exempel.

MEDELTIDENS ARKITEKTUR
Samlingsnamn för många olika strömningar och blandformer inom Västerlandets medeltid från ca 200 till 1400.

Fornkristen arkitektur (200-600) Ofta sparsamt upplysta tegelkonstruktioner med färgrik mosaikbeklädnad. Den romerska basilikan – ett långhus med hög och fönstersatt mittdel + blev ett mönster för de kristna kyrkorna. Även åttkantiga och cirkulära byggnader, som Galla Placidia i Ravenna, förekom.

Bysantinskt (300-1000) En blandning av romerska och syriska mönster skapade en rik, konstruktivt avancerad, kupolbyggnadskonst. Det främsta monumentet är Hagia Sofia i Istanbul, invigd år 537.

Romanskt (900-1200) ”Rundbågestil”. Ett stort antal sockenkyrkor, Nordens första stenhus, byggdes som massiva gjutmurskonstruktioner med slutna välvda bildrika rum. Byggnadstekniken föjler romerska mönster. Det svenska huvudverket är Lunds domyrka från åren kring 1100.

Gotik (1100-1400) ”Spetsbågestil”. En till det yttersta förtunnad och höjdsträvande konstruktiv byggnadsprincip som ligger till grund för de gotiska katedralerna som utvecklades i Frankike och Tyskland. I de senare faserna hade konstruktionerna karaktär av stenskelett som innefattade färgrika glasfönster. Det främsta svenska exemplet är Uppsala domkyrka 1270.

KLASSICISM
(1400-1840) Samlingsnamn för en arkitektur som öppet knyter an till den antikt klassiska formvärlden. Grunden för den västerländska arkitekturen fram till industrialismen och in i vår tid.

Renässans (1400-16oo) Med början i norra Italien försköts intresset från medeltidens byggnära till mer teoretiskt uttänkta ideal. Antikens byggnadskonst skulle pånyttfödas. Harmoni, proportion och detaljer knutna till helheten betonas. Renässansen indelas ofta i tre faser: ungrenässans (Hittebarnshuset i Florens, Brunelieschi 1420), högrenässans (Villa Rotonda, Palladia 1500) och senrenässans (Biblioteca Lucretiana i Florens, Michelangelo 1550). Vasarenässansen är en svensk utlöpare av dessa ideal, främst synlig i detaljarbetet. Vårt främsta exempel är Vadstena slott, 1560.

Barock (1550-1700) Med den ursprungliga betydelsen “överdrivet” har det betecknat en form av fri senrenässans. Barocken betonar människans upplevelse och rörelser i och mellan byggnaderna. En viktig inspiration var teaterns uppfattning av rummet som en scen att agera på.l Europa var Bernini, Palazzo Barberini 1633 och Borromini, San’t Ivo del/a Sapienza 1650, de stora mästarna. Båda byggnaderna finns i Rom.

Holländsk barock (1640-1660) Sverige mötte barocken i dess holländska form. Byggnader med stora tak som tydligt relaterar sig till sin omgivning. Riddarhuset i Stockholm, 1640, av arkitekterna Simon de la Vallee och Justus Vingboans är det främsta exemplet.

Franskinspirerad barock (166o-168o) Det var far och son Tessin som med kraft introducerade den form- och färgrika barocken som den svenska stormaktstidens stil. Ett av de främsta verken av Tessin d.ä. är de äldsta delarna av Drottningholms slott, 1660, och dess park, 1680.

Romersk barock (1670-1720) Den yngre Tessin förde det strama romerska palatsets barock till Sverige. Regelbundenhet och ett fast grepp om naturen präglade det yttre, medan interiörerna blev allt mer mjukt formade under 1700-talet. Det svenska huvudverket är Stockholms slott 1796.

Rokoko (1750-1775) är främst en fransk inredningsstil som betonar komfort och mjuka linjer. Kan ses som en fortsättning på barocken. Stilen fick ett snabbt genomslag i Sverige. Ett bra exempel är Kina slott 1763, i Drottningholm av Adelcrantz. Andra företrädare för rokokon i Sverige är Carl Hårleman och Jean Erik Rehn.

Gustaviansk stil (1775-1810) Främst en svensk inredningsstil En utveckling av rokokon med stramare linjer.

Nyklassicism (1760-1820) Präglas av enkla avskalade volymer, sparsam dekor och tydliga referenser till främst grekisk klassisk arkitektur. Botanicum/Linneanum i Uppsala, 1787, av Tempelman och Desprez är det främsta svenska exemplet.

Empir (1790- 1820) En under Napoleons kejsartid glorifierande stil. Stramt och färgrikt, ofta med tydliga romerska och egyptiska formlån.

Karl Johansstil (1800-1850) Empiren omtolkad till dovare svenska förhållanden. Enkla volymer, sparsam yttre dekor men ofta med rika interiörer, t.ex. Rosendals slott, 1823, av Fredrik Blom.

18oo-TALSARKITEKTUR
(1830-1890) En bit in på 18oo-talet är inte den klassicistiska arkitekturen allenarådande. Arkitekturen från ca 1830 sökte intryck från de flesta tidigare epokers och världsdelars arkitektur. ibland kallas perioden för Eklekticism (något som tar från olika källor).

Beaux-Arts-arkitektur (1830-1890) Beaux-Arts är franska konstakademiens arkitekturskola som medvetet studerade hur de klassiska idealen kunde förenas med moderna byggnadsuppgifter. Ett framstående exempel i Sverige är Universitetshuset i Lund 1877 av Helgo lettervall.

Nygotik (1830- 1890) Arkitekterna undersökte och prövade många av de stilar som historien uppvisat, som nyrenässans och nybarock, men den mest betydelsefulla var nygotiken. Studiet av gotikens konstruktionsmetoder leder fram till vår tids beräkningsmetoder. Allhetgonakyrkan i Lund 1877 av Helga lettervall är ett sådant exempel.

Arts and Craft (1845-1910) är en engelsk konstriktning som strävade efter högre kvalitet på vardagens miljöer. Kritiska till industrialismens masstillverkning ville Arts and craft rörelsen åter knyta arkitekturen närmre hantverket och det individuella konstskapandet, ofta med medeltiden som socialt ideal. Den goda bostaden var betydelsefull för arkitekternas strävan. Efter Red House av Philip Webb 186o kommer flera generationer arkitekter influerade av idealen. Efter år 1900 kom också övriga Europa att ta starkt intryck.

Jugend (1895- 1910) eller Art noveaux. Med inspiration från växtriket och andra organiska former sökte arkitekterna en stil fri från historia, även om rörelsen tydligt bottnar i både nygotik och Arts and Craft. Metrostationerna i Paris kring år 1900 av Hector Guimard uttrycker denna strävan tydligt. Det främsta svenska exemplet är Dramatiska teatern i Stockholm av Fredrik Liljekvist 1901

Nationalromantik (1905- 1915) En internationell rörelse sprungen ur Arts and Craft ville återknyta byggandet till lokala och inhemska förebilder och material. Rörelsen fick mycket stort genomslag i Sverige med Ragnar Östbergs Läroverket Östra Real 1906 som viktig startpunkt.

MODERNISM
(1915-) En samlingsbeteckning för de flesta kulturrörelser kring tiden för första världskriget och framåt. Modernismen bejakade samtiden och den tänkta framtidens produktionsformer och mänskliga utveckling. Modernismen inom arkititekturen var från början fylld av motsatser: från det strängt rationalistiska till det konstnärligt sökande och experimenterande; från det samhällsorienterade till det individuellt unika.

Konstruktivism (1918-1933) Sovjetisk rörelse som i maskinen och geometriska grundformer ville skapa en ny arkitektur för den nya människan. Projektet för Pravda 1926 av Vesnin innehöll stor del av denna strävan.


Bauhaus (1919-1933) En tysk konsthantverks- och arkitekturskola som utvecklade mycket av det som skulle bli den modernistiska arkititekturens huvudspår för många generationer. Själva Bauhausbyggnaden i Dessau 1925 ritad av Walter Gropius visar tydligt både inflytandet från industrins rationella byggnader och medvetet konstnärligt förhållande till form och färg.

International style (1925-1965) Samlinsbeteckning för den första fasen av modernism i arkitekturen. Redan tidligt urskildes två huvudriktingar: en organisk, rik och experimenterande modernism med arkitekter som Alvar Aalto och till dels Le Corbusier, som den senares Villa Savoye vid Paris 1929; och en rationell, minimerande och knapp modernism som Mies van der Rohes Barcelonapaviljong, 1929.

20-tals klassicism (1918-1930) I Norden utvecklades efter första världskriget en helt egen arkitekturriktning: en modern klassicism. Socialt medveten med fokus på både bostaden och staden som livsmiljö, men också med förmågan att skapa monumental arkitektur. De klassiska formerna behandlades lätt och lekfullt ofta i en dynamisk och assymmetrisk helhetskomposition. Stadsbiblioteket i Stockholm 1928 av Erik Gunnar Asplund kan betraktas som slutpunkten för denna period.

Funktionalism (1930-1975) ”Funkis”, den svenska benämningen på modernismen i arkitekturen. I sin förtsa fas enkla vita geometriska grundformer, platta tak och väsltuderade minimerade planlösningar. Radhus på Ålstensgatan 1933 i Stockholm av paul Hedquist är fint exempel på funktionalismens bostadsbyggande.

Empirism (1940- 1950) En engelsk beteckning på bland annat den svenska efterkrigsarkitekturen, folkhemsarkitekturen, som sökte ett rikare uttryck, ofta med traditionella husformer med sadeltak, starka färger och vänliga detaljer. Ett uppmärksammat exempel är stadsdelen Gröndal i Stockholm 1944 av Backström och Reinius.

Nymodernism (1955-1970) l Sverige och i övriga världen skedde en åter gång till idealen inom International style. Enkla skarpa volymer, glasade fasader och ofta i stor skala. Stockholms Hötorgscity 1955 av David Hellden är vårt främsta exempel.

Brutalism (1965-1975) En arkitekturriktning som sökte det enkla och av skalade med råa och obearbetade material, oftast betong. KTH:s Arkitek turskola i Stockholm 1972 av Gunnar Henriksson är det främsta svenska exemplet.

Strukturalism (1960-1980) En syn på byggnaden som ett tekniskt system. Präglas av ett strikt modultänkande och av medvetenhet om byggnads delarnas olika livslängd. Tekniska installationer visas tydligt, gärna med klara färger.


Postmodernism (1980-1995) Ett samlingsnamn på den rörelse som ville en associationsrik och livfull arkitektur med lokal och historisk förankring i opposition mot modernismens med tiden allt mer anonyma och generella strukturer. Svenska paviljongen till världsutställningen i Sevilla 1992 av Stefan Alenius, Magnus Silfverhielm och Jonas Åhlund; numera Måltidens hus i Grythyttan är det mest tydliga svenska exemplet.

Pastischer (1980-) En del av postmodernismen som på ett ofta övertydligt sätt återanvänder historiska former. Vi har sett pastischer på 2o-talsklassicism, funkis, empirism och International style. Bostadshusen Oxtorgsgränd i centrala Stockholm av Sune Malmquist 1995 är en typisk 20-talspastisch; som en modernistisk pastisch kan vi betrakta Gert Wingårdhs kontorshus Fatburen vid Medborgarplatsen i Stockholm 2003.

Minimalism (1995-) En arkitekturstil som söker förenkla det synliga, ofta till priset av komplicerade konstruktioner under ytan. Skarpa möten mellan hela ytor, dolda installationer och en strävan efter allmängiltiga planlösningar. Studio Råman i Baldringe nära Ystad, 2003, av arkitekterna Claesson Koivisto Rune är ett bra exempel på denna riktning.

Kontextualism (1980-) eller Kritisk regionalism. En i Sverige sällan använd men användbar term för en arkitektur som utgår från modernismen men istället för det anonyma och generella vill uttrycka platsens och innehållets särart. Marinmuseet i Karlskrona 1994 av Per Hederus och Björn Malmström är ett av många fina svenska exempel på denna hållning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *