Det är inte ovanligt att se otroligt uppfyllda tomter i nya villaområden, det är inte sällan en tomt fylls upp med över en meter innan plattan gjuts. Ofta kan man få för sig att det görs för att få en bättre utsikt, men traditionellt är det viktigt hur marken lutar mot byggnaden.
Om marken lutar mot byggnaden kan regnväder och snösmältning resultera i att vatten rinner mot grunden och sugs in i konstruktionen. Detta kan sedermera leda till fuktskador. En lågt placerad byggnad kan leda till att man blir tvungen att acceptera marklutningar mot grunden, vilket kräver ett förstärkt fuktskydd. Även komprimeringar av marken för markbeläggningar vid entréer och altaner mm kan leda till lägre marknivå med negativa följder.
Givetvis kan en för högt placerad byggnad också leda till konsekvenser, inte minst är risken stor att man istället leder in dagvattnet till grannen.
Normalt så brukar man alltid sträva efter att marken lutar minst 1:20 minst 3 meter ut från grunden åt alla håll. Det ger en höjdskillnad på 15cm på de tre metrarna. Om marken bredvid grunden är uppfylld får man räkna med en viss sättning av marken. Vecket mellan marken som lutar från huset och marken som lutar mot huset behöver också ges en lutning så att vatten inte blir stående här. I vissa fall kan en eller flera brunnar behöva anordnas för att inte få vattenpölar på tomten.
Ibland är det inte möjligt att få ett fall ifrån huset, då är det viktigt att grundmuren fuktisoleras som om det vore en källarmur. Om då marken skulle luta mot huset så bör vattnet avledas med ett avskärande dike eller en avskärande dränering. Detta kan lösas med antingen ett öppet dike eller som ett dike med dräneringsledning kringfyllt med dränerande material. Alternativt kan man även genom markplanering skapa rätta lutningar.
Byggnadens höjd måste vara väl genomtänkt redan i bygglovsskedet. Sockelhöjder över 20 cm bör eftersträvas.
Glöm inte att det ska finnas plats för ett jämntjockt lager matjord och trädgårdsplattor m.m
